Konkret och precis!

Det fanns en slägga fylld av liv,

den hölls av mig, liten och förveten.

Liten och röd var min fot,

röd av blod, blodet spreds som en farsot.

Mor kom i flanell,

med stora kliv,

hade med sig moster Siv.  

Vad har du gjort käre pojk,

sa de ansträngd i förtret.

Nu titta spiken upp ur foten,

jag dolde släggan diskret.

Den har varit där hela livet!

Men mitt tal var inte välskrivet.

Min mor blev arg och dyster,

och jag fick träffa sjuksyster.

Din historia håller inte unge man,

sa syster när hon höll mig i sin famn.

Vad är det du försöker vederlägga?

Jag slog dit spiken med en slägga!

Sekundär prioritering

Analyserar du någonsin dina samtal du har med vänner? Vad ni pratar om, hur ni pratar om saker och när dina vänner hör av sig till dig?

Jag ser telefonboken som en prioriteringslista, där vänner är inlagda i olika kategorier. I telefonboken finns det dem man ringer när det är fest, dem man dricker kaffe med, de man motionerar med och resten som man inte vill ringa eller bli uppringd av. Alla dessa kategorier är olika för alla men man blir fortfarande prioriterad i telefonboken, som ett högt nummer, eller ett lågt nummer. När man har en hög siffra är man den viktigaste i världen och kompisarna ringer alltid först till en för att berätta om den stora nyheten, men när man är längst ner får man höra samma nyhet ryktesvägen.

Döden vill ingen ringa, men döden ringer gärna upp den som inte vill leva.

När du blir uppringd sent en fredagkväll av en vän eller bekant som du vanligtvis inte umgås med så mycket, någon som vill att du ska komma över och dricka öl eller te. Tänk en extra gång! Varför ringer denna person dig sent en fredag, varför öl och varför låter han eller hon så deppig? Du är den andra, tredje eller den tioende hon eller han har ringt denna kväll. En sista utväg till något typ av sällskap innan den berömda fredagen är slut. Känn dig förolämpad, du blev precis ett körsbär i likör som plockats upp i mellandagarna av en bakfull tomte ur Aladdin asken.

ett lågt prioriterat samtal...

Ingen känner apan, apan känner alla...

Hundarna skäller och det plingar om deras halsband, korta blonda matte stoppar nycklarna i fickan och ilar sedan ned för trappan. Jag står kvar och tittar...

'Creo que se puede oír a los pájaros susurrando teorías de la conspiración, si usted escucha con cuidado!'

Två chilenska hårdrockare kliver in genom branddörren med en enorm schäfer kopplat i ett nithalsband. Den äldre mannen plockar upp nycklarna ur sin militärjacka och låser upp sin ytterdörr och de båda försvinner. Jag fortsätter kika ut...

'Hejdå! Jag är strax tillbaka, plocka ur disken medan jag är borta!

35-åriga Natalie kliver ut genom ytterdörren i mjukisbyxor och har plånboken i högsta hugg, hon ska handla mjölk, toapapper och röda Lucky strikes. Hon får nästan branddörren uppslagen i ansiktet när hon krockar med gamle Bernt som vill komma ut ur trapphuset och in på våningsplanet

'Oj, hej, förlåt!

Bernt svarar inte och går långsamt till sin lägenhetsdörr som är mitt emot den chilenska familjen, för att upptäcka att det fastnat ett tjockt packet i hans brevinkast. Bernt muttrar och jag iakttar allt genom mitt titthål...

'jävla brevbärare, inget är som det har varit'

Jag sitter på en stol i hallen, med chips och cola. Här är det bunkrat för torsdagen med mys i hallen, jag och alla mina grannar umgås alltid på torsdagen. Eller jag umgås med dem, de vet inte att jag är där...

Gu va mysigt!

Ursäkta röran, vi bygger kaos!

I en 2:a i okänd förort 17:04

Svetten lackar från pannan när hon släpper ned disktrasan i vasken och pustar ut, hon är alldeles andfådd. Mario ska nämligen komma på besök, så det måste vara fint och städat. Han får inte tro att hon är en gris, för då kommer han aldrig gilla henne. Jenny har nämligen inte plockat kläder från golvet, dammsugit, tvättat eller diskat på en månad. Hennes lägenhet ser ut som en möglig fruktsallad och nu är det endast en halvtimme innan han kommer. 'Fuck, hoppas han missar bussen!' Tänker hon.

*Pling-plong*

Lägenheten ser ut som ny, det är tända ljus och skinande rena bord, myspys musik i bakgrunden och en garderobsdörr som tyst knakar av trycket från all inpressad smutstvätt och barnleksaker. Hon har precis stigit ur duschen, rakat ben, armhålor, eventuell fjunig mustasch, och fittan. Kört slump-matchningsleken med de få kläder hon har i sin rea-garderob och överkonsumerat Jennifer Lopez parfym som hon fått av mamma.

'Hej, vad kul! stig in, är du hungrig?' välkomnar hon in Mario som ser casualkostym klädd ut, stylad frisyr och luktar Armani. 'Tack, vad roligt att vara här, nej jag åt resterna av en älggryta jag gjorde igår, så jag är mätt!' Svarar Mario och lämnar över en vinflaska med röd rosett runt korken.

'Oj, tack så mycket' tackar Jenny och tänker att med lite vin ska nog Mario och hon leka nakenbrottning och röka en fransk cigarett i sängen.

'Vad fint du har det Jenny, jag gillar verkligen din lägenhet' Säger Mario utan omtanke efter tio sekunders efterforskning i Jenny's hemliga inferno.

'Äsh, jag har inte städat på länge, du får ursäkta att det är lite stökigt' Svarar hon nervöst och hoppas att det varken ligger tandpetare eller blodiga trosor och döljer sig i något hörn av snusk.

I en andrahandslägenhet i okänd betongförort 16:36

Mario springer runt i lägenheten snubblandes över smutsiga kalsonger och träningsskor, letandes efter sin Armani parfym. Han är lite illamående efter den stora portionen av makaroner utan tillbehör som fick bli hans middag. Iklädd den enda kostym han äger känner han sig snygg om det inte vore för den vita fläcken i skrevet från födelsedagsfesten i fredags.

'Om jag påpekar att det är en gräddfläck från tårtan kommer hon ändå aldrig tro mig' tänker han medan ett gammalt riskorn krossas mellan parketten och tårna i all hast i jakten på deon.

På väg ut genom ytterdörren stöter han till sina knegarbyxor med trycket "Rivners" på och hans vänstra byxben blir alldeles vitt av dam.

'Helvettes jävla fan' Skriker han ut i trapphuset så att det ekar och försöker borsta av allt med handen för att sedan stänga ytterdörren. 'Shit, nu är jag sen också' mumlar han för sig själv medan han halvjoggar till bussen. 'Jag kan fan inte komma sent på första träffen, vi sa juh halv sex.' Muttrar han vidare.

Utanför Jenny's trapphus står Mario och pustar ut efter den 500 meter långa joggingturen, han är inte van att springa långt och väntar nu på att svetten ska torka in. För han vill inte visa sig otränad eller vara den där killen som svettas mycket, vilket han dock är.

'Iaf tur att vi inte skulle vara hos mig, hon hade genomskådat min städning direkt' Fnissar han för sig själv innan han går upp i trapphuset.

*Pling-plong*

'Hej, vad kul! stig in, är du hungrig?'

Lita aldrig på tomten...

Sven gnuggar sina ögon och gäspar när han sätter sig ned på sängkanten. Det är mörk i det lilla barnrummet när Sven tar fram sagoboken för att läsa för sin dotter Lisa, så han sträcker sig efter lampknappen till sänglampan.

'Pappa kan inte du berätta en egen historia istället?' Häver Lisa ur sig impulsivt och Sven stannar upp förvånat i rörelsen för att tänka efter.

'Ja, jo, hmm.. visst kan jag göra det, låt mig bara tänka lite först' Och Sven tänker en liten stund, sen harklar han sig för att berätta sagan med en mörkt viskande röst.

'Det var en gång en ensam man som satt och eldade i sin lilla stuga för att hålla vinterns kalla vindar ute. Hans hus var alldeles insnöat, så han kunde inte komma ut under hela vinterhalvåret. Men mannen var väl förberedd för sådant att hända, att bli snöad alltså. Så han hade nog med mat och öl för att klara sig ända till våren, då snön kunde börja smälta runt hans hus och han skulle kunna komma ut igen.

Men mat och öl kan man inte endast leva av. För som jag tidigare sade var mannen ensam och hade inga djur i huset som han kunde roa sig med. För när mannen hade läst ut alla böcker, lagat alla olika maträtter han kände till och spelat alla spel han visste med tärning, så hade han gjort allt man kan göra i en liten stuga. Så när allt nöje var förbi kände han sig som sagt mycket ensam, så ensam att han svor på att aldrig mer sitta ensam en vinter till. Han svor att han skulle leta upp en dam som ville sällskapa med honom och skapa en familj med honom.

Så kom våren och mannen kom äntligen ut ur huset, skäggig och illaluktande tog han sig till närmaste flod för att göra sig fin. För mannen var väl bestämd på att ta sig till byn för att leta upp ett fruntimmer, och ville man träffa fruntimmer var man tvungen att vara stilig. Så mannen tog sig till floden och ställde sig under ett vattenfall för att klippa av sig sitt skägg och tvätta sin kropp. Då han får se en tomte sittandes på en sten vid flodkanten. Inte en tomte du kanske föreställer dig, utan en liten tomte som endast var fem äpplen hög och bar gråa yllekläder med en fin toppluva av päls. Tomten som såg helt ovetandes ut om att mannen stod där och tvättande sig, åt en skål med gröt och drack öl ur en trästop som inte var större än ett snappsglas.

Mannen tog på sig sina kläder och gick långsamt fram till tomten som tittade upp när mannen närmade sig.

'Hej!' sade mannen när han tog av sig sin mössa och hukade sig ned på knä framför tomten.

'Hej' Sade tomten och tog ett sista slevtag av gröten och stoppade sleven i munnen.

'Vem är du?' Frågade mannen med skeptisk och uppspärrad blick.

'Jag är din hustomte och har bott på din vind hela vintern' svarade tomten som om det vore uppenbart, samtidigt som han ställde ifrån sig skål och sked.

'Min hustomte?' Sade mannen i hög fallset. 'Menar du att du är min?'

'Din?, nej men jag är din hustomte och är tacksam över att du har eldat så pass flitigt i eldstaden, så att jag har sluppit frysa uppe på vinden.' svarade tomten rappt.

'Jasså, du har bott på min vind?' Sade mannen något irriterat.

'Ja, å som tack för det tänkte jag ge dig en gåva!'

'Jaha, ja du har inte stört mig, men jag var väldigt ensam i vinter så jag hade uppskattat om du hade kommit ner och samtalat med mig'

'Jo, det märkte jag.' Svarade tomten med himlande blick. 'Och därför ska jag ge dig något du alltid kommer vara tacksam över.'

'Jasså?' Sade mannen med ett sken om bli något exalterad.

'Ja' Svarade tomten och plockade fram en stor nyckel ur sin ficka. 'Det här är en nyckel till den vackraste och trognaste kvinnan i världen. En kvinna som kommer göra dig otroligt lycklig för resten av ditt liv om du bara ger henne denna nyckel'

'Vad menar du?' Sade mannen konfunderat och tog emot den stora nyckeln som sken av guld.

'Jag menar exakt det jag säger, den vackraste och trognaste kvinnan finns i urberget i norr och sitter inlåst där för all evighet, om du inte hjälper henne!'

'Hahaha' skrattade mannen hånfullt och skakade på huvudet. 'Mycket har jag hört i mina dagar, men det här var då det värsta' skrockade han vidare.

'Ja tro det om du vill, men tror du på tomten, kanske du skulle tro på vad tomten hade och säga' svarade tomten aningen förargat.

'Jaja, tack för nyckeln herrn, den ska jag få mycket användning för' svarade mannen med åtanken om att sälja nyckeln i närmaste by för guldvärdet.

Mannen stoppade ner nyckeln i sin rockficka och när han tittade upp var tomten borta. Mycket förvånad stod mannen länge och tittade ut i skogen en bra stund för att sedan röra sig vidare mot byn.

Många månaders spenderande på alla närliggande byars pubar började mannen surna till, inte ett fruntimmer hade nämligen varken velat äta middag med honom, gå på romantiska promenader eller tala om vädret. Du förstår mannen var oförmögen att tala med kvinnor, hans tunga blev av bly och allt som kom ur hans desperata sinne skrämde varje kvinna från hans närvaro. Han kände sig som förhäxad att aldrig få träffa någon kärlek.

Så mannen hade börja omedvetet börja krama den stora guldiga nyckeln i sin högra hand, som efter dessa månader legat kvar i hans rockficka. För när han hade kommit till byn hade han blivit allt för ivrig att hitta en pub, att han hade glömt bort att sälja nyckeln.

Men så en natt när han satt i en pub vid baren, kommer han och tänka på nyckeln och lägger upp den på bardisken. Länge stirrar han på nyckeln, funderar och tänker på vad tomten hade sagt till honom. Han har som en inre strid med sig själv, om han tror på vad tomten sagt eller inte. Men till slut bestämmer han sig för att ge det ett försök, han reser sig och går ut från puben, går rakt norrut för att komma till urberget.

Det tog honom tre hela dagar och väl framme började han leta efter någon typ av ingång in till berget. Efter mycket möda och stort besvär såg han en spricka i berget som såg ut att leda långt in i berget. Den lyste med ett glödande sken och han bestämde sig för att denna spricka måste vara det han hade letat efter. Så han klämde sig in i sprickan och började krypa och klättra längre in i berget, som ganska kvickt ledde honom fram till en stor grottsal.

Grottsalen var upplyst av en stor brinnande fackla och i andra änden av grottan var det en majestätisk portöppning av ursnidad granit. Öppningens sidor var formad som två stora troll vända mot varandra och tillsammans hållande en stor nyckel av samma form som mannen hade med sig i sin rockficka. Mannen gick beslutsamt in genom portöppningen och följde en lång fint uthuggen gång som var upplyst av flera brinnande facklor. Gången ledde fram till en enorm matsal med bord, eldstad, stolar och tavlor på väggarna. I eldstaden brann en värmande eld och i tavelramarna var det porträtt på små tomtar som åt, lekte och skrattade. Det fanns även fler dörrar som ledde till andra mörka gångar och en stor gryta som puttrade vid elden.

Mannen stod förbryllad med vidöppna ögon och beskådade den syn han såg, när plötsligt en stor metalldörr stängdes bakom honom med ett stort brak och ett lås vreds snabbt om.

*Klick* ekade låset genom salen och utifrån de mörka gångarna trädde mängder med stora troll fram ut ur mörkret med ondskefulla leenden. De hade stora äckliga näsor med vårtor, hemska gula stora tänder och var dubbelt så långa som mannen. Om du hört berättelser om troll förut, så vet du att de älskar att äta människor, och dessa var inte annorlunda. Innan mannen hann blinka svingades en stor yxa mot hans kropp som klöv honom på mitten så blodet for åt alla håll. Han föll livlöst ner till marken och dog direkt. Trollen gjorde en soppa av vidrig karaktär av mannens kropp, en så vidrig soppa att lukten stank hela vägen ut genom urberget och ner till byn.'

Nu är det alldeles kolsvart i sovrummet när Sven pussar Lisa på pannan och reser sig från sängkanten.

'Go'natt älskling!' säger Sven och vandrar kvickt ut ur rummet och stänger dörren bakom sig.

Den matrixiella matrisen

- Take the red pill if you wanna know something...

- Know what?

- Don't ask what, ask when!

- When?

- Not now Neo, now you must rest!

- But...

- But is not an answer, nor a question, "But" can always be what you want it to be.

- I'm confused...

- Rest Neo, I will tell you when you are ready.

- You said I was never going to be ready.

- Thats because you don't believe Neo!

- Believe in what?

- That reality is far more complex then what can be described in words.

- Weren't you suppose to explain all this?

- you have to feel it!

- Are you high Morpheus?

- That is not relevant, now rest Neo!

- And why are you wearing that leatherjacket?

- That is your imagination projecting an image of how you see me.

- NO, that's you, wearing silly cloths!

- Fuck off Neo, you are not the one!