Skam den som ser mig...

För 7 dagar sedan.., utan zombies.

41 flyttkartonger från Ikea står uppradade i lägenheten, ett möblemang av 70-talsstil står packade på varandra i mitten av vardagsrummet. Det ekar i lägenheten när hon dammsuger i sina beiga högklackade skor, som hennes åderbrockstäta fötter knappt får plats i. Agdas blommiga klänning svänger i takt med hennes mulliga kropp när hon för sig över golvet, nynnandes på en låt från Lasse-Stefans. Men det är någonting i lägenheten som inte är färdigpackat, hennes make. Han står i dörröppningen och suckar ljudligt för att få uppmärksamhet, med en sådan pass ansträngning att hans trippelhaka vibrerar vid utandning. Hon stänger av dammsugaren hårdhänt och sätter knytnävarna i sidan på sig själv, med en sträng blick tittar hon på honom.

- Vad vill du nu?

- ...Du vet att jag älskar dig?

- Jag vill flytta, så är det, vi har redan diskuterat det här!

- Men varför, vi har bott här i 35 år? Flytta till en mindre lägenhet, som har sämre läge i sådan hast?

- För att jag måste bort härifrån, jag vill inte bo här längre!

- hmmmpff... jajaja, jag gissar att jag inte kan ändra dig.

- Nej!

- Föresten, varför står det "Skäms" på alla flyttkartonger med sprayfärg?

För 21 dagar sedan...

Med svarta slimmade kläder och graciöst rörelsemönster hoppar jag ut från min balkong som en ninja in i natten. Inte för att jag behövde, men för att det gav mig lite extra stämning... Jag för mig mellan träden snabbt med ansiktet täckt av en balaclava och kommer osedd fram till höghusporten. Jag andas på knappsatsen och kommer efter några försök in i entrén, men det kommer någon direkt ut ur hissen. Jag sliter av mig min mask och tar fram en Metro jag förberett att ha i bakfickan, ställer mig mot en vägg och läser "casual", samt visslar oskyldigt. Damen som passerar med sin pudel tittar konstigt på mig, kanske för att jag inte har rakat mig på ett tag, kanske för att klockan är två på natten.

"4" "5" "6" "7"...

Framme på åttonde våningen går jag med rask takt fram till Göransson.A's dörr och plockar fram en "bumpkey" ur innerfickan(god bless youtube). Klick säger låset och väl inne i lägenheten ser jag målet framför mig. 50 stycken flyttkartonger står vilandes mot en vägg och mina ögon lyser nu av lycka. Jag tar av mig ryggsäcken och packar upp 2 sprayburkar med svart färg...

För 49 dagar sedan...

- BLIPP! BLIPP! BLOPP!

- Var det bra så?

- Ja..

- Pinkod tack!

- Kvitto?

- Nej.

Där är hon, Agda Göransson 1942.08.14! Hon står och packar ner sina varor medan jag precis blivit klar med min betalning i Ica kön. Vi får ögonkontakt och jag breder på det största falska leendet med en ivrig vinkning!

- Hej Agda, vad trevligt att se dig här!

Inget svar... Hon rodnar, packar ner sina varor snabbt och flyr illa kvickt från platsen. Det här är tredje gången hon gör så här mot mig, i bingohallen i söndags, på Röda korsets "loppis-tisdag" och nu här. Hon vill inte veta av mig, även fast hon tog initiativet av att söka kontakt. Jag förstår ingenting...

För 90 dagar sedan...

Jag öppnar ytterdörren och tar tunga steg in i hallen, kastar ryggsäck och jacka på golvet, sliter av mig skorna och stapplar ut i vardagsrummet. T-shirten är så svettig efter dagens träningspass att den klistrar sig fast på kroppen, så jag hänger upp den på en galge och fortsätter mot köket. När jag nått kylskåpet och rödmjölken står jag endast i kalsonger och efter ett par klunkar faller en vit strimma mjölk ner på min bröstkorg, sexigt.

- ...The piano has been drinking, the piano has been drinking... not me.... not mee...

Efter falsk sång och en lång varm dusch har jag hamnat i köket igen, sittandes vid matbordet naken. Nu med en pastarätt på uppvärmning filosoferar jag med blicken ut i nattmörkret. Efter 10 minuter fångar min blick en reflektion i ögonvrån. Jag tittar instinktivt upp på 8:e våningen. Där syns två små runda spegelbilder från ett nedsläckt köksfönster och jag känner mig direkt iakttagen. Jag släcker i köket och iakttar lägenheten.

Efter 5 minuter tänds köket upp och en äldre kvinna står i fönstret. Jag springer ut till mitt allmogeskåp och hämtar mors enorma kikare som förmodligen har används som centrumvikt i flygplan tidigare. Jag spanar upp i främlingens kök! Där står hon, med blommig klänning runt en rulltig kropp och tittar rakt emot mig med frågande blick. Men det är mörkt hos mig, hon ser mig inte!

Plötsligt tar hon upp en enorm kikare och tittare rakt emot mig! Jag tänder av reflex! Och viftar ivrigt, alldeles naken, på allt! Hennes frågande blick förändras på en millisekund till något alldeles skräckslaget när hon ser mig med kikaren, naken, viftandes. Hennes kikare faller till marken samtidigt som båda händerna hamnar framför munnen. Hon försvinner snabbare från fönstret än jag hinner säga Cassiopeia.

Agda, jag hoppas du ser fram emot mina vykort till dig!