En vuxen barnlek...

Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt står i riksdagens personalmatsal och diskuterar om väder och vind medan de kommer längre fram i matkön. Efter fem minuter är de båda framme vid alla luncherbjudanden och de färdiggjorda mackorna. Maud och Fredrik tittar på räkmackan för tjugonio kronor och säger samtidigt:

"En sådan tar nog jag till lunch"


De sneglar på varandra i förvåning och innan Maud hinner reagera säger Fredrik:

"Smurf"


Maud blir högröd i ansiktet och ser förgrymmat på Fredrik som nu har lagt till det bredaste moderat flinet han kunde hitta under kostymen.

Lunchen avnjuts vid samma bord och Fredrik berättar om hans fru bekymmer med skatteverket, att barnen inte äter upp grönsakerna och att gräsklipparen har gått sönder, igen. Maud är tyst, säger inte ett ord. De båda äter upp och går sedan till sina arbetsrum.

Senare i plenisalen har alla partiledare långa viktiga tal om integration och ekonomi. Fredrik är uppe i talarstolen och talar näst sist. I slutet av talet tittar han på Maud som inte har talat ännu med ett leende för att sedan avsluta talet med:

"Det var allt för mig, nu tänkte jag lämna rum för centerns partiledare"


Maud sitter stilla på sin plats, hon skakar av frustration och brister sedan ut i gråt. Hon rusar ut ur plenisalen med tårarna sprutandes åt alla håll. Fredrik hastar efter ropandes med tröstande tonfall:


"Men Maud, jag menade inget illa"

Maud gråter fortfarande när hon kommer ut i korridoren där hon stannar, hon lutar huvudet mot en vägg och slår ena knytnäven i betongväggen upprepade gånger. Fredrik kommer ut i korridoren och Maud vänder sig mot Fredrik med gråtfyllda ögon och rasande argt ansikte, redo att attackera Fredrik med full kraft:

"DU VET REGLERNA FÖR SMURF, NU GICK DU FAN FÖR LÅNGT! DU KUNDE SAGT MITT NAMN TIDIGARE!