Fridas stickade halsduk är virad runt halsen ett halvt varv så att det nästan två meter långa axelklädet hänger snyggt framtill. Hennes havsblåa höstjacka matchar de slitna jeansen hon köpte på vägen hit, designen är Usurati, italienska för slitet. Hon puttar sin limegröna barnvagn med aluminiumbågar framför sig genom kullerstensgatorna i Gamla stans strama kvarter, i klackförsedda pumps trippar Frida stressat fram samtidigt som hon snabbröker en mentolcigarett.
'Nu skulle de andra se mig' Tänker hon i samma ögonblick som hennes mobiltelefon ringer. Hon letar ivrigt i den överfyllda handväskan bland tamponger, nappar och bilnycklar för att sedan plocka upp den senaste Androiden. 'Hej gumman... jag är alldeles strax där... puss, ciao!' Svarar hon och fimpar cigaretten under vänster klacksko. Frida tar av sig sina svarta läderhandskar som luktar rök, stoppar in två minttuggummin i munnen och gömmer handskarna i barnvagnsväskan. Dags för fika!
Som taget ur en H&M reklam kommer de alla ut från gränderna i slowmotion för att förenas på Järntorget, vinden får deras hår att bölja åt alla håll, solen skiner upp deras blonderade slingor och kylan får deras andedräkt att visa upp hur härligt frisk hälsa de har. De är här nu med varsin barnvagn i olika pastellfärger och tillbehör; soltak, gps och dragkrok. Varje barnvagn bär sin egen nummerskylt med barnens namn och besiktningsmärke, så att Frida och hennes väninnor vet om barnet har lekförbud och eller ska in på verksta'n. Namnen är exotiska med internationell klang som egentligen skulle kunna vara allt från en actionfigur till ett tennisrack; Joe, Tyra och Wilson. Vagnarna ser ut som en miniatyrbil av kombimodell, med helförsäkring och reservhjul. Det ytterst säregna med dessa mini-monstertrucks är att de endast går att parkera på ett sätt, framför alla kafé entréer.
De tre mammor matchar varandra, stressade, modemedvetna och samtidigt varandras starkaste rivalitet. 'Ledsen att jag är sen, men lilla Joe skulle bara läsa klart ett kapitel ur sin favoritbok Brott och straff.' Ursäktar sig snart trettioåriga Jenny. 'Det gör inget, jag fick ditt sms, så jag lyckades hinna köpa en ny Sodukobok till Tyra, hon gillar dem så mycket.' Säger Lisa medan hon svarar på ett fakesms(hon drar lite slumpmässigt på touchskärmen). Frida har inget bra att komma med så hon ler endast och följer upp med 'Ska vi gå in tjejer?'. Alla svarar enhälligt ja, ockuperar entrén med sina enorma charabangs och rycker upp kafédörren så att en liten söt klocka plingar till.
'Tre laktosfria Latte tack!'
Tre timmar spenderas på kaféet då talar de om barnmorskor, hur duktiga deras barn är och alla romantiska kvällar de haft med sina halvt italienska pojkvänner. Pojkvänner, barn och släkt som golfar, lagar lika bra mat som Per Moberg och som aldrig bråkar. Om Frida, Jenny och Lisa var tillverkade av möbelsnickaren Geppetto hade deras näsor kunnat blivit fina klädhängare efter varje kaféträff.
Men Frida är trött, trött på att alltid tävla. Frida vill sitta hemma och kolla på Parlamentet. Hon vill ha fula mjukisbyxor på sig och hennes stora längtan är att få ta ut sina siliconbröst, låta brösten hänga normalt och inte stå ut som två kamelpucklar. Hon tycker Sex and the City är ute och enformigt, Cosmopolitan är endast ett fint ord för tranbärsjuice, vilket Frida associerar med urinvägsinfektion. 'Dricker jag fler av dessa gör inte mitt urinrör ont ikväll, om han nu ska hålla på att slicka när jag kommer hem' Brukar hon tänka runt drinkbordet när de alla tre har en, som Jenny vill kalla det "en spännande utekväll". Frida vill ha svart kaffe, ingen mer skummad mjölk med kaffeessens. Inge mera lattemamma.
Frida,
vill bara vara Frida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar