'Pappa kan inte du berätta en egen historia istället?' Häver Lisa ur sig impulsivt och Sven stannar upp förvånat i rörelsen för att tänka efter.
'Ja, jo, hmm.. visst kan jag göra det, låt mig bara tänka lite först' Och Sven tänker en liten stund, sen harklar han sig för att berätta sagan med en mörkt viskande röst.
'Det var en gång en ensam man som satt och eldade i sin lilla stuga för att hålla vinterns kalla vindar ute. Hans hus var alldeles insnöat, så han kunde inte komma ut under hela vinterhalvåret. Men mannen var väl förberedd för sådant att hända, att bli snöad alltså. Så han hade nog med mat och öl för att klara sig ända till våren, då snön kunde börja smälta runt hans hus och han skulle kunna komma ut igen.
Men mat och öl kan man inte endast leva av. För som jag tidigare sade var mannen ensam och hade inga djur i huset som han kunde roa sig med. För när mannen hade läst ut alla böcker, lagat alla olika maträtter han kände till och spelat alla spel han visste med tärning, så hade han gjort allt man kan göra i en liten stuga. Så när allt nöje var förbi kände han sig som sagt mycket ensam, så ensam att han svor på att aldrig mer sitta ensam en vinter till. Han svor att han skulle leta upp en dam som ville sällskapa med honom och skapa en familj med honom.
Så kom våren och mannen kom äntligen ut ur huset, skäggig och illaluktande tog han sig till närmaste flod för att göra sig fin. För mannen var väl bestämd på att ta sig till byn för att leta upp ett fruntimmer, och ville man träffa fruntimmer var man tvungen att vara stilig. Så mannen tog sig till floden och ställde sig under ett vattenfall för att klippa av sig sitt skägg och tvätta sin kropp. Då han får se en tomte sittandes på en sten vid flodkanten. Inte en tomte du kanske föreställer dig, utan en liten tomte som endast var fem äpplen hög och bar gråa yllekläder med en fin toppluva av päls. Tomten som såg helt ovetandes ut om att mannen stod där och tvättande sig, åt en skål med gröt och drack öl ur en trästop som inte var större än ett snappsglas.
Mannen tog på sig sina kläder och gick långsamt fram till tomten som tittade upp när mannen närmade sig.
'Hej!' sade mannen när han tog av sig sin mössa och hukade sig ned på knä framför tomten.
'Hej' Sade tomten och tog ett sista slevtag av gröten och stoppade sleven i munnen.
'Vem är du?' Frågade mannen med skeptisk och uppspärrad blick.
'Jag är din hustomte och har bott på din vind hela vintern' svarade tomten som om det vore uppenbart, samtidigt som han ställde ifrån sig skål och sked.
'Min hustomte?' Sade mannen i hög fallset. 'Menar du att du är min?'
'Din?, nej men jag är din hustomte och är tacksam över att du har eldat så pass flitigt i eldstaden, så att jag har sluppit frysa uppe på vinden.' svarade tomten rappt.
'Jasså, du har bott på min vind?' Sade mannen något irriterat.
'Ja, å som tack för det tänkte jag ge dig en gåva!'
'Jaha, ja du har inte stört mig, men jag var väldigt ensam i vinter så jag hade uppskattat om du hade kommit ner och samtalat med mig'
'Jo, det märkte jag.' Svarade tomten med himlande blick. 'Och därför ska jag ge dig något du alltid kommer vara tacksam över.'
'Jasså?' Sade mannen med ett sken om bli något exalterad.
'Ja' Svarade tomten och plockade fram en stor nyckel ur sin ficka. 'Det här är en nyckel till den vackraste och trognaste kvinnan i världen. En kvinna som kommer göra dig otroligt lycklig för resten av ditt liv om du bara ger henne denna nyckel'
'Vad menar du?' Sade mannen konfunderat och tog emot den stora nyckeln som sken av guld.
'Jag menar exakt det jag säger, den vackraste och trognaste kvinnan finns i urberget i norr och sitter inlåst där för all evighet, om du inte hjälper henne!'
'Hahaha' skrattade mannen hånfullt och skakade på huvudet. 'Mycket har jag hört i mina dagar, men det här var då det värsta' skrockade han vidare.
'Ja tro det om du vill, men tror du på tomten, kanske du skulle tro på vad tomten hade och säga' svarade tomten aningen förargat.
'Jaja, tack för nyckeln herrn, den ska jag få mycket användning för' svarade mannen med åtanken om att sälja nyckeln i närmaste by för guldvärdet.
Mannen stoppade ner nyckeln i sin rockficka och när han tittade upp var tomten borta. Mycket förvånad stod mannen länge och tittade ut i skogen en bra stund för att sedan röra sig vidare mot byn.
Många månaders spenderande på alla närliggande byars pubar började mannen surna till, inte ett fruntimmer hade nämligen varken velat äta middag med honom, gå på romantiska promenader eller tala om vädret. Du förstår mannen var oförmögen att tala med kvinnor, hans tunga blev av bly och allt som kom ur hans desperata sinne skrämde varje kvinna från hans närvaro. Han kände sig som förhäxad att aldrig få träffa någon kärlek.
Så mannen hade börja omedvetet börja krama den stora guldiga nyckeln i sin högra hand, som efter dessa månader legat kvar i hans rockficka. För när han hade kommit till byn hade han blivit allt för ivrig att hitta en pub, att han hade glömt bort att sälja nyckeln.
Men så en natt när han satt i en pub vid baren, kommer han och tänka på nyckeln och lägger upp den på bardisken. Länge stirrar han på nyckeln, funderar och tänker på vad tomten hade sagt till honom. Han har som en inre strid med sig själv, om han tror på vad tomten sagt eller inte. Men till slut bestämmer han sig för att ge det ett försök, han reser sig och går ut från puben, går rakt norrut för att komma till urberget.
Det tog honom tre hela dagar och väl framme började han leta efter någon typ av ingång in till berget. Efter mycket möda och stort besvär såg han en spricka i berget som såg ut att leda långt in i berget. Den lyste med ett glödande sken och han bestämde sig för att denna spricka måste vara det han hade letat efter. Så han klämde sig in i sprickan och började krypa och klättra längre in i berget, som ganska kvickt ledde honom fram till en stor grottsal.
Grottsalen var upplyst av en stor brinnande fackla och i andra änden av grottan var det en majestätisk portöppning av ursnidad granit. Öppningens sidor var formad som två stora troll vända mot varandra och tillsammans hållande en stor nyckel av samma form som mannen hade med sig i sin rockficka. Mannen gick beslutsamt in genom portöppningen och följde en lång fint uthuggen gång som var upplyst av flera brinnande facklor. Gången ledde fram till en enorm matsal med bord, eldstad, stolar och tavlor på väggarna. I eldstaden brann en värmande eld och i tavelramarna var det porträtt på små tomtar som åt, lekte och skrattade. Det fanns även fler dörrar som ledde till andra mörka gångar och en stor gryta som puttrade vid elden.
Mannen stod förbryllad med vidöppna ögon och beskådade den syn han såg, när plötsligt en stor metalldörr stängdes bakom honom med ett stort brak och ett lås vreds snabbt om.
*Klick* ekade låset genom salen och utifrån de mörka gångarna trädde mängder med stora troll fram ut ur mörkret med ondskefulla leenden. De hade stora äckliga näsor med vårtor, hemska gula stora tänder och var dubbelt så långa som mannen. Om du hört berättelser om troll förut, så vet du att de älskar att äta människor, och dessa var inte annorlunda. Innan mannen hann blinka svingades en stor yxa mot hans kropp som klöv honom på mitten så blodet for åt alla håll. Han föll livlöst ner till marken och dog direkt. Trollen gjorde en soppa av vidrig karaktär av mannens kropp, en så vidrig soppa att lukten stank hela vägen ut genom urberget och ner till byn.'Nu är det alldeles kolsvart i sovrummet när Sven pussar Lisa på pannan och reser sig från sängkanten.
'Go'natt älskling!' säger Sven och vandrar kvickt ut ur rummet och stänger dörren bakom sig.
(Y)
SvaraRadera