Tar inte av mig skorna utan går direkt in i vardagsrummet och kastar av mig ytterrocken på soffkanten. Klär sedan av mig helt bar, tar med mig okänd lektyr från hallmöbeln och sätter mig på toaletten. Fiser väldigt kraftigt, så att det ekar i toaletten; har självklart inte stängt dörren till badrummet. Väl klar lämnar jag tidningen på golvet framför toastolen, för det finns en chans att jag vill läsa artikeln senare.
När jag kommer ut i hallen står Jens chockad med vidöppna ögon och gapande mun. Omedvetet häller han ut apelsinjuicen sakta på vardagsrumsmattan som han hämtat till oss båda i två små dricksglas.
"Känn dig som hemma!"
Bokstavligen, jag vet Jens, allt ska inte tas bokstavligen eller för allvarligt. Men ibland styr alla starka känslor och då blir vardagen lite annorlunda.
Att umgås med ett par som säger "Du behöver inte känna dig som ett third wheel" ger än känslan om att jag är en mongolid cirkusapa, som de endast umgås med för att jag är roligt att titta på. 'Kan du inte göra det där tricket, när du skalar en banan och spelar munspel samtidigt?' Säger Lisa medan hon kokar ihop någon Mat-tina sås och ler äckligt falskt.
En del konstiga meningar saknar funktion helt, utom att förvränga min magkänsla. Den där känslan som endast tilltar när något är väldigt fel, eller väldigt bra. Även i mitt lexikon kallat dump-känslan. Känslan som kommer när någon ska dumpa än och säger idiotiska saker som "Vi borde prata" efter att man knappt har talat med personen mer än en gång. Vad fan har vi att prata om, vi låg med varandra en gång och jag låtsades vara intresserad av R&B, fotboll och Idol, precis som du.
Spindelsinnet kickar in när vardagens förträffliga konversationer plötsligt ändrar karaktär, "Ja du vet dem där turkarna, de kan juh inte bete sig". Dömd på en millisekund, lika snabbt som ditt uttalande levererades. Magkänslan gör mig ibland magsjuk, numera skeptisk till varierad kost.
Jag blir dumpad allt för ofta, borde hålla mig till en och samma maträtt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar